Sötmandel (Prunus dulcis) är ett fruktträd som blommar i april med ljusrosa blommor och ger trädgården en tydlig vårkänsla. Frukterna liknar först små gröna persikor, men fruktköttet är torrt och oätligt. Kärnan inuti frukten är den ätbara mandeln, som kan ätas direkt eller användas till bakning.

Trädet växer bäst i full sol och i näringsrik jord. Det bör vattnas och gödslas regelbundet under tillväxtperioden för att stödja en hälsosam utveckling och fruktsättning. På grund av det danska klimatet rekommenderas odling i växthus eller på en skyddad plats, till exempel vid en syd- eller västvägg, för att skydda det mot frost och svampsjukdomar.

Sötmandeln har en bred krona och kan nå en höjd på 2–4 meter och en bredd på 3–4 meter. Bladen är avlånga och gröna, och blommorna är vita till ljusrosa. Frukterna mognar vanligtvis i september.

Sakhalinkörsbär, även känt som Prunus sargentii, är ett medelstort lövträd som utvecklar en bred, vasformad krona. Med åldern får trädet en mer utbredd och flerstammig struktur, vilket ger det ett karakteristiskt och naturligt utseende i trädgården.

Bladen är medelstora och avlånga med en tydlig spets. De kommer fram i en mörk, brunröd nyans, blir senare friskt gröna och avslutar säsongen med intensiva röda och orange-röda höstfärger. Den släta, rödbruna barken med ljusa korkporer mörknar med tiden och får tydliga, tvärgående ränder.

Trädet blommar rikligt i april och första halvan av maj med stora, ljusrosa blommor som ofta visar sig innan bladen utvecklas. Fruktsättning sker sällan, men vissa år kan små, mörkröda bär observeras.

Sakhalinkörsbär växer bäst i sol eller halvskugga och föredrar näringsrik, väldränerad jord. Det tolererar många jordtyper men bör inte planteras där vatten står stilla. I tung lerjord kan jorden luckras upp och dräneringen förbättras genom att tillsätta grus eller sand.

Trädet lämpar sig som solitärväxt i trädgårdar, parker och alléer, där det kan framhävas som ett dekorativt inslag. Under etableringsfasen rekommenderas uppbindning för att säkerställa stabil tillväxt.

Päron med pilblad 'Pendula' är ett litet träd som kännetecknas av en hängande och utbredd krona. Det är ofta ympat på stam, vilket ger en tydlig stamhöjd och en krona som utvecklas från rund till parasollformad och senare takformad.

Bladen är smala och täckta med små, mjuka hår som på våren ger dem en silvergrå nyans och senare en grågrön färg. Bladen liknar pil- eller olivblad, vilket ger dem ett lätt och elegant utseende. På hösten får bladen subtila ljusgula toner, och lövfällningen sker sent på säsongen.

Barken är initialt silvervit på grund av många små hår, men blir med åldern grå och spricker. I april och maj blommar trädet med vita till krämvita blommor med rödaktiga ståndare, samlade i klasar, med en lätt sötaktig doft.

Efter blomningen kan små grönbruna frukter dyka upp, som inte är ätliga men ibland äts av fåglar efter frost. Trädet växer bäst i full sol och i normal, väldränerad trädgårdsjord. Det är vinterhärdigt, vindtåligt och torktåligt efter etablering.

Päron med pilblad används ofta som solitärträd eller i små grupper, där dess ljusa blad och hängande form tillför kontrast och struktur till planteringar.

Det hängande mullbärsträdet, botaniskt känt som Morus alba 'Pendula', är ett prydnadsträd med ett karakteristiskt hängande växtsätt. Trädet utvecklar en bred krona med nedhängande grenar som ger trädgården ett elegant och lugnt utseende.

Bladen är hjärtformade och mörkgröna, vilket under sommaren skapar en tät och dekorativ bladmassa. I maj och juni blommar trädet med små vita blommor, efter vilka ljusa, vita frukter kan dyka upp sent på sommaren.

Trädet trivs bäst i full sol och i normal, näringsrik trädgårdsjord. Det växer måttligt och når vanligtvis en höjd på cirka 3 meter och en bredd på cirka 2 meter, vilket gör det lämpligt för medelstora trädgårdar eller som solitärträd i parker.

Det hängande mullbärsträdet är måttligt frosttåligt och kräver endast begränsad skötsel, vilket gör det till ett praktiskt val för trädgårdsägare som vill ha ett dekorativt träd med ett naturligt, hängande utseende.

Vanlig vildapel (Malus sylvestris) är ett måttligt växande träd med naturligt utbredd och bred krona. Arten är inhemsk i Danmark och kännetecknas av stor tålighet samt förmåga att växa i många jordtyper, även där jorden är periodvis fuktig.

Bladen är små, ovala och friskt gröna med ljusgul höstfärg. Unga skott är brungröna, medan äldre stammar utvecklar gråbrun, flagnande bark som kan lossna i små flagor.

På våren täcks trädet av många små vita till rosa blommor som lockar nyttiga insekter. Senare utvecklas små, ovala gulgröna frukter med en diameter på 3–4 cm, som har en sur smak. Frukterna kan användas till gelé eller sylt och utgör föda för fåglar under vintermånaderna.

Trädet trivs bäst i full sol eller halvskugga och kräver inga speciella växtförhållanden. Det kan planteras enskilt, i grupper eller som en del av en vindskyddshäck, där dess motståndskraft mot vind och naturliga form är särskilt framträdande. Vid plantering rekommenderas att använda stöd under de första två säsongerna för att säkerställa god rotning.